One-two-step

När man ligger på steg 1 är det fruktansvärt segt att ta sig upp till nästa steg och jag hatar det just nu.
Jag orkar inte och jag intalar mig själv hela tiden att det kommer att gå bra,. och visst kommer det att gå bra, men jag är expert på att tänka på det negativa och förstora upp det istället för att tänka på det positiva och tänka att det kommer gå hur bra som helst!
Men just nu är jag i ett mellanstadie faktiskt - har inte gett upp men ser heller inte "ljuset i tunneln". Det känns med andra ord; okej. Inte mer. 

Jag ska verkligen jobba för detta även om jag känner att jag gjort fel val så måste jag ta mig igenom det. Inte för att det inte finns någon återvändå så att säga men för att jag måste bevisa för mig själv (ja ingen annan) att jag kan klara det här fast att jag känner som jag gör, d.v.s. att jag kan kämpa på i motvind, nästan lite skrämmande hur bra jag varit på det på sista tiden! Haha...

Jag tror att detta är min vändningspunkt - efter detta (och i det) kommer det att gå bra! Ja så blir det!

** 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0